Vet ni vad jag har märkt.. jag har svårt och skriva om mig själv och yttra mig på det sättet om saker som har med mig och göra i bloggen. Jag har svårt för att skriva, jag vill inte att alla ska veta allt om mig. Alla ser mig oftast med ett leende på läpparna, eller Ciiz the partygiiirl.. men jag är inte alltid den tjejen. Det känns inte alltid så roligt och fejka ett leende på sina läppar när man egentligen vill gråta, men man är bara rädd för att släppa fram tårarna och visar hellre ett leende än att visa sig svag för andra. Under så kort tid, på bara några månader så har jag gått igenom så mycket.. saker som har fått mig och tryckas ner till botten, Jag försöker att hela tiden resa mig upp.. men på något sätt lyckas jag hamna där nere igen. Alla vi har väll våra tråkiga stunder i livet ellerhur?